Vad går det att lära sig av den stora bankoron i Schweiz och Europa? Hur är det bäst att tänka som privatsparare för att skydda sina egna investeringar och stå på en stabil grund? Emelie Stark, föreläsare på Ung Privatekonomi, går igenom förutsättningarna.

Tidigare i mars kollapsade den amerikanska banken i Silicon Valley efter en amerikansk likviditetskris och därför tog myndigheterna över de regionala bankerna i Silicon Valley. Federal Reserve införde nödlån och satte upp en försäkringsfond för att garantera insättningar som gjorts över den nuvarande insättningsgarantin.  

Det gjordes för att lugna investerare och undvika en orosvåg bland bankens kunder för kapitalförluster. Alltså för att undvika att alla bankens investerare skulle rusa för att ta ut sina pengar samtidigt. Oron har fått spridning inom banksektorn och gjort att redan likviditetssvaga Credit Suisse hamnat ur balans.  

Credit Suisse sökte stöd från den schweiziska centralbanken som sköt till en livlina på 540 miljarder kronor för att stötta banken. Men en av Credit Suisses storägare, Saudi National Bank som äger runt 9,8 procent av banken, meddelade att de inte var beredda att skjuta till stödkapital. Det ledde fram till att bankens redan hårt pressade aktie föll med cirka 30 procent.  

Förlorade allt

Därför bestämde sig den schweiziska jättebanken UBS att köpa upp Credit Suisse. Men del av överenskommelsen var att Credit Suisse AT1-obligationer (”additional tier-one"), som också kallas för CoCos (”contingent convertibles”) skulle avskrivas och därmed tappa hela sitt värde.  

AT1-obligationer, också kända som "CoCos", är hybridvärdepapper som emitteras av banker och finansiella institutioner. De kan omvandlas till eget kapital när utfärdarens kapitalposition sjunker under en viss tröskel – vanligtvis under tider av finansiell instabilitet. Det kan hjälpa till att stärka bankens position och skydda den från insolvens.  

Men omvandlingen av “CoCos” till eget kapital kan också innebära betydande förluster för investerare eftersom värdet på obligationerna kan sjunka drastiskt om utfärdarens finansiella situation försämras. Det var fallet med Credit Suisse, som såg betydande förluster för investerare på grund av finansiell instabilitet under 2022 och i början av 2023.  

Det ledde till ett övertagande av UBS-gruppen. Transaktionen innebar att många investerare förlorade pengar – cirka 16 miljarder schweiziska franc i tillgångar utplånades. “CoCos” kan erbjuda attraktiva avkastningar men som vi tydligt sett nu måste investerare utvärdera utfärdarens finansiella hälsa och förmåga att upprätthålla sin kapitalposition innan de investerar.

En av de viktigaste egenskaperna hos AT1-obligationer är att de är utformade för att kunna balansera förluster. Det sker automatiskt när kapitalrelationen sjunker under ett förutbestämt tröskelvärde och AT1-obligationerna omvandlas till eget kapital eller equity. Med "equity" menas värdet som skulle återgå till ett företags aktieägare om alla tillgångar såldes och alla skulder betalades av. Kapitalrelation refererar till förhållandet mellan en banks eget kapital och dess totala tillgångar. Det är ett mått på en bankens finansiella hälsa och förmåga att uppfylla sina åtaganden gentemot sina kunder och andra intressenter.  

Många upprörda

En hög kapitalrelation indikerar vanligtvis att banken har tillräckligt med eget kapital för att hantera potentiella förluster eller finansiell instabilitet. Credit Suisse hade en låg kapitalrelation och bankens AT1-obligationer var ämnade att stärka upp. Men då dessa obligationer också kan ”avskrivas” i synnerliga fall (som att banken likvideras) förlorade många investerare sina pengar. Till följd av ett beslut från schweiziska tillsynsmyndigheten för finansmarknaden (FINMA) bestämdes det att dessa AT1-obligationer nollskrevs i försäljningsdealen mellan Credit Suisse och UBS.  

Det här har förargat många investerare och hot om rättsliga åtgärder har framförts. Investerare uppmanar nu andra finansiella myndigheter i Europa att undvika att ta liknande finansiella beslut som att använda högriskinvesteringar för att säkra bankers svaga kapitalrelation. Trots att detta var precis det AT1-obligationerna var skapade för att göra, att skjuta till bankens egna kapital och därmed undvika en eventuell bankkonkurs. FINMA tog beslutet att införa denna skyddsåtgärd för banken och möjliggöra dess försäljning till UBS- och minimera risken för en kedjereaktion av oro och konkurser bland banker runt om i världen. Likt situationen som inträffade i USA i samband med den stora börskraschen hösten 2008.

Kort sammanfattning:

Silicon Valley Bank tas över av amerikanska myndigheten och Federal Reserve inför en försäkringsfond för att lugna investerare och undvika att sprida oro i landets banksektor. Oron dämpas något, men redan likviditetssvaga Credit Suisse lyckas inte parera värdenedgången av deras aktier och söker stödlån från schweiziska staten och sina största investerare.  

Staten erbjuder ett nödlån till banken men investerarna är mer återhållsamma. Situationen för banken blir svår och en annan schweizisk storbank vid namn UBS erbjuder sig att köpa upp sin rival Credit Suisse. Den tidigare storbanken säljs till sin rival UBS för en bråkdel av dess tidigare värde, vilket skakar om marknaden i det världskända finanscentret Schweiz.

AT1-obligationerna på Credit Suisse nollskrevs i försäljningen – ett möjligt villkor för obligationerna. De skapades för att balansera förluster och var därmed en högriskinvestering. Många mindre investerare i banken förlorar därmed stora summor investerat kapital.  

Vad kan vi lära oss?

Krisen för bankerna i både USA och Schweiz påverkar den allmänna oron på börsen och gör att många större investerare samt privatsparare lägger om sina investeringar till att minimera risk och förlust snarare än att fokusera på ökande vinster. I tider av lågkonjunktur kan det därför vara klokt att säkra och skademinimera bland våra investeringar genom att begränsa exponering till högriskinvesteringar och öka vår position i lågriskägande och i stabila tillgångar.  

Det kan vara i räntebärande sparkonton, statsobligationer, aktier kopplade till försvar och andra defensiva sektorer (”defence stocks”) ellerädelmetaller såsom guld och silver. Dessa kan handlas genom ETF:er, andelar i gruvbolag eller i fysisk form.  

Oroligheter bland banker och höjda räntor för att bekämpa den höga inflationen i samhället tyder på att vi är inne i en lågkonjunktur som kommer att bära med sig utmaningar. Här kan vi som investerare dra lärdom gällande anpassningsförmåga och diversifiering i våra portföljer och se hur börsens rörelser och samhällsförändringar hänger ihop. I tider som dessa är det extra viktigt att vara medveten om riskerna kring våra investeringar. Men även att känna till fördelarna i att ha investeringar som erbjuder stabilitet och tillväxt i olika börsklimat.

‍

Emelie Stark, föreläsare Ung Privatekonomi